|
GRAVIDITETEN
MED VENDELA
Begynnelsen
Min sambo Peter och jag möttes på internet
1999. Bosatta på 60 mils avstånd, så
var det väl ingen som trodde att vi skulle bli
ett par och flytta ihop. Det var nog heller ingen som
trodde att ungkarlsPeter skulle bli pappa och allra
minst jag själv trodde att jag skulle bli mamma!
Jag hade lidit av ofrivillig barnlöshet utan hittad
orsak i ca 7 år och hade gett upp hoppet om ett
biologiskt barn innan jag träffade Peter.
Miraklet
I slutet av oktober 2001, så beklagade jag mig
för min väninna och arbetskamrat Camilla om
hur konstant trött jag var. Jag var så trött,
så trött och jag var orolig ifall jag hamnat
i en depression eller blivit sjuk på något
vis. Hon propsade på att jag skulle göra
ett graviditetstest. Tröttheten kunde bero på
att jag väntade barn, menade hon. Luttrad som jag
var efter alla graviditetstest jag gjort i mitt liv,
så väntade jag tills 1 november innan det
blev av. När jag äntligen gjorde testet och
fick se de två blå strecken...min spontana
reaktion blev ord som jag inte använder i vanliga
fall: Herre Ävlar!
Överraskningen
Jag skulle jobba natt och skulle inte träffa Peter
förrän nästa dag, men jag förberedde
honom på att han hade en överraskning att
vänta. 2 november 2001 var det två år
sedan vi hade mötts på internet och vad skulle
inte passa bättre att fira den dagen än med
glädjebeskedet? När jag mötte honom hade
han med sig rosor och choklad till mig. Han trodde att
jag skulle ta för givet att han hade glömt
vår dag. Jag mötte honom med orden: Hej pappa!
Den glädjen vi kände då glömmer
jag aldrig.
En liten alien
Tiden som följde var omtumlande. Bokade tid hos
mödravårdscentralen och fick göra en
tidig ultraljudsundersökning för att fastställa
hur gammalt fostret var. Jag var tydligen redan i v.9.
Min uteblivna menstruation var ingenting jag hade reagerat
på, för jag var van vid att den kunde utebli
lite då och då. Vid ultraljudet kunde jag
se det lilla, lilla hjärtat slå och verkligen
förstå att det var på riktigt. Mycket
stolt kallade jag henne/honom min lilla alien.
Bara gravid
Därefter följde en tid av illamående,
orkeslöshet, känslosvallningar, ont i ryggen
och en ofrivillig nedtrappning av den dagliga dosen
koffein. Barnet protesterade mot kaffet och när
jag till slut bara klarade av en mun kaffe, så
var det dags att inse att jag lika gärna kunde
vara utan. Mitt ryggonda blev värre och värre
och det gjorde inte saken bättre av att jag hade
tungt kroppsarbete. Jag kände mig som en smitare
på jobbet när jag inte orkade med mina arbetsuppgifter.
När jag inte ens kunde ta mig upp ur sängen
själv utan behövde hjälp, så kände
jag fortfarande mig oansvarsfull som inte kunde klara
av jobbet. Jag var ju bara gravid, inte sjuk.
Mammakläder
till ultraljudsbesöket
Min mage växte med rekordfart. Det syntes mycket
tydligt att jag var gravid och det kändes skönt
att visa upp den för omvärlden. Många
trodde att det skulle bli tvillingar. Mina första
mammakläder var jag tvungen att köpa lagom
i tid för det första riktiga ultraljudsbesöket
i v.15+6. Jag kommer ihåg att jag kommer dit invaggandes,
hängande på Peters arm, och de andra mammorna
trippade runt i sina vanliga kläder utan synlig
bula. Det var så jag upplevde det i varje fall.
Barnmorskan som gjorde undersökningen lyckades
få två jättefina ultraljudsbilder på
Vendela. Det är en speciell känsla att se
ultraljudsbilder på sitt barn och jag tror Peter
för första gången verkligen förstod
vad som var där inne i min mage. Jag talade om
för barnmorskan vilket mirakel detta var, men hon
snoppade av oss med att det är ett mirakel för
alla. Jo, det är ju förstås sant. Det
är ett mirakel när ett barn blir till.
Sjukskriven
Strax därefter i januari/februari blev jag sjukskriven,
först halvtid och sedan heltid. Det var en sådan
stor lättnad att jag grät så mycket
hos läkaren när jag fick sjukskrivningen att
hon undrade hur det egentligen var fatt. Jag var tvungen
att ringa efter Peter för jag grät så
mycket att jag inte kunde ta mig hem själv. Att
jag var känslig under graviditeten och hade lätt
för att gråta och bli arg är en underdrift.
Oftast var det stackars Peter som blev drabbad. Det
blev bättre med humöret och orken när
jag blev sjukskriven och kunde ha tid för att ta
hand om mig själv. Läkarens diagnos var hormoniellt
betingat ryggont och sjukgymnastens diagnos, som kom
senare, var foglossningar. För mig spelade det
ingen roll, för det gjorde lika ont i alla fall.
Bygga bo-syndromet
Nu fick vi brått att hinna med allt som skulle
ordnas innan barnets ankomst. Peter drabbades av "bygga
bo-syndromet" och han kände stort ansvar att
saker och ting skulle fixas. Vi var tvungna att byta
lägenhet från vår lilla etta till en
större och när allting gick i lås med
lägenhetsbyte och försäljning och köp,
så försvann en stor tung sten från
axlarna. Vid flytten 1 april, så stod jag bara
och pekade och gav order och det var ganska ovant men
roligt. Jag fick ju inte lyfta någonting. I samma
veva passade vi också på att byta bil. Det
var ändå dags att göra det. Sedan fick
jag och flera arbetskollegor uppsägning på
grund av arbetsbrist. Det var ett mycket tungt besked.
Allt på en gång...ingen panik.
Förlovning
på Madeira
15 mars 2002, så förlovade vi oss på
vår första utlandssemester tillsammans. I
en linbana ovanför huvudstaden Funchal på
på Madeira bytte vi ringar. Då trodde vi
att detta skulle bli vår enda semester som vi
skulle ha för oss själva utan barn på
lång tid. Det blev många bussturer med sightseeing,
eftersom jag inte kunde gå så långt.
Jag och Peter var garanterat yngst på dessa bussturer,
men det var roligt. Ett roligt minne är när
vi skulle åka den kommunala bussen och den var
överfylld med människor. Jag kliver på
som en av de sista passagerarna och chauffören
reser sig upp och ställer sig i mittgången
och skriker och gestikulerar. Jag förstod ingenting.Två
damer på sätena längst fram reser sig
upp med ljudliga suckar och chauffören föser
in mig på de nu lediga sätena. Jag tackade
snällt, men mina kinder var garanterat röda
av all den uppståndelsen. Undrar om detta hade
kunnat hända i Sverige.
Köplustsexplosion
Efter inflyttningen till den nya lägenheten, så
kom min köplust. Jag hade hela tiden hållt
tillbaka längtan att köpa barnkläder,
leksaker, skötbord m.m. förrän v.28 i
graviditeten hade passerat. Efter v.28 hade jag hört
att barn kan klara sig även om de föds för
tidigt. När v.32 hade passerat kände jag mig
lugnare och intalade mig att mitt barn skulle klara
sig och då exploderade min köplust. Jag drog
med mig stackars Peter överallt och fixade med
spjälsäng, bilbarnstol, blöjor och allt
jag kunde komma på.
Vänster bild: Här sitter mitt
fadderbarn Tuva på min mage. Ungefär i v.38.
Höger bild: Här är jag
i v.40+3. Tre dagar innan förlossningen.
Lyckligaste
tiden
Det hände så mycket under graviditeten att
det känns som en hel livstid. Det var så
mycket saker som skulle fixas att tiden bara sprang
iväg. Mitt ryggonda och sedan vatten i kroppen
begränsade aktiviteterna, men jag klagade inte
så mycket. Min vikt hade ökat med över
20 kilo. Jag gick också glatt och lät barnmorskorna
ta blodprover, trots att jag hatar nålar. Jag
visste att det var övergående och inget kunde
rubba min lycka över att äntligen ha blivit
gravid. Jag pratade med och smekte min mage och barnet
varje dag. Vi hade ett sådant stort stöd
av familj och vänner som också såg
fram emot barnets ankomst. Alla visste hur efterlängtat
detta barn var. Det är den lyckligaste tiden i
hela mitt liv.
Beräknad
förlossning
Vendela var beräknad att födas 2 juli 2002,
men hon lät vänta på sig. Det var en
konstig tid att gå och vänta på något
så stort att hända. Man vet ju inte i förväg
hur saker och ting kommer att gå eller att kännas.
Kamerorna var laddade med film och nya batterier och
vi väntade. 4 juli var vi hos barnmorskan och alla
värden och hjärtljud var perfekta. Vi skojade
med barnmorskan om vi skulle hinna ses en gång
till innan förlossningen.
Äntligen
fick jag möta mitt barn
7 juli började äntligen värkarna och
jag kände mig så lugn trots att det gjorde
ont. Äntligen skulle jag få möta mitt
efterlängtade, älskade barn.
Vendela föddes 8 juli 2002 i v.40+6
|
