HEM

* Ä *

I VÄNTAN
PÅ VENDELA

FÖRLOSSNINGEN

FÖRSTA DAGARNA

PÅKLÄDNINGEN

BEGRAVNINGEN

TIDEN EFTERÅT

TACK

* L *

TANKAR TILL VENDELA

HÖGTIDER

* S *

VENDELAS NAMN

STJÄRNTECKEN

MÅNADSSTENAR

* K *

HANTERA SORG

BEMÖTA SORG

FÖRENINGAR

ARTIKLAR

ORDLISTA

BOKTIPS

* A *

FOTON

BILDER

GRAFIK

E-KORT

* D *

DIKTER

KLOKA ORD

ÄNGLAORD

SÅNGTEXTER

MUSIKTIPS

* E *

GRAVPYSSEL

ÄNGLAPYSSEL

MINNESSAKER

* Ä *

ÄNGLAVÄNNER

MINNESDAGAR

* N *

BARNLÄNGTAN

GRAVID IGEN

BARN IGEN

LILLASYSTER VILDA

LILLASYSTER VEGA I HIMLEN

* G *

ÄNGLARINGEN

ÄNGLAFORUM

* E *

LÄNKAR

GÄSTBOK

* L *

ZOIELI

   

 

GRAVIDITETEN MED VENDELA

Begynnelsen
Min sambo Peter och jag möttes på internet 1999. Bosatta på 60 mils avstånd, så var det väl ingen som trodde att vi skulle bli ett par och flytta ihop. Det var nog heller ingen som trodde att ungkarlsPeter skulle bli pappa och allra minst jag själv trodde att jag skulle bli mamma! Jag hade lidit av ofrivillig barnlöshet utan hittad orsak i ca 7 år och hade gett upp hoppet om ett biologiskt barn innan jag träffade Peter.

Miraklet
I slutet av oktober 2001, så beklagade jag mig för min väninna och arbetskamrat Camilla om hur konstant trött jag var. Jag var så trött, så trött och jag var orolig ifall jag hamnat i en depression eller blivit sjuk på något vis. Hon propsade på att jag skulle göra ett graviditetstest. Tröttheten kunde bero på att jag väntade barn, menade hon. Luttrad som jag var efter alla graviditetstest jag gjort i mitt liv, så väntade jag tills 1 november innan det blev av. När jag äntligen gjorde testet och fick se de två blå strecken...min spontana reaktion blev ord som jag inte använder i vanliga fall: Herre Ävlar!

Överraskningen
Jag skulle jobba natt och skulle inte träffa Peter förrän nästa dag, men jag förberedde honom på att han hade en överraskning att vänta. 2 november 2001 var det två år sedan vi hade mötts på internet och vad skulle inte passa bättre att fira den dagen än med glädjebeskedet? När jag mötte honom hade han med sig rosor och choklad till mig. Han trodde att jag skulle ta för givet att han hade glömt vår dag. Jag mötte honom med orden: Hej pappa! Den glädjen vi kände då glömmer jag aldrig.

En liten alien
Tiden som följde var omtumlande. Bokade tid hos mödravårdscentralen och fick göra en tidig ultraljudsundersökning för att fastställa hur gammalt fostret var. Jag var tydligen redan i v.9. Min uteblivna menstruation var ingenting jag hade reagerat på, för jag var van vid att den kunde utebli lite då och då. Vid ultraljudet kunde jag se det lilla, lilla hjärtat slå och verkligen förstå att det var på riktigt. Mycket stolt kallade jag henne/honom min lilla alien.

Bara gravid
Därefter följde en tid av illamående, orkeslöshet, känslosvallningar, ont i ryggen och en ofrivillig nedtrappning av den dagliga dosen koffein. Barnet protesterade mot kaffet och när jag till slut bara klarade av en mun kaffe, så var det dags att inse att jag lika gärna kunde vara utan. Mitt ryggonda blev värre och värre och det gjorde inte saken bättre av att jag hade tungt kroppsarbete. Jag kände mig som en smitare på jobbet när jag inte orkade med mina arbetsuppgifter. När jag inte ens kunde ta mig upp ur sängen själv utan behövde hjälp, så kände jag fortfarande mig oansvarsfull som inte kunde klara av jobbet. Jag var ju bara gravid, inte sjuk.

Mammakläder till ultraljudsbesöket
Min mage växte med rekordfart. Det syntes mycket tydligt att jag var gravid och det kändes skönt att visa upp den för omvärlden. Många trodde att det skulle bli tvillingar. Mina första mammakläder var jag tvungen att köpa lagom i tid för det första riktiga ultraljudsbesöket i v.15+6. Jag kommer ihåg att jag kommer dit invaggandes, hängande på Peters arm, och de andra mammorna trippade runt i sina vanliga kläder utan synlig bula. Det var så jag upplevde det i varje fall. Barnmorskan som gjorde undersökningen lyckades få två jättefina ultraljudsbilder på Vendela. Det är en speciell känsla att se ultraljudsbilder på sitt barn och jag tror Peter för första gången verkligen förstod vad som var där inne i min mage. Jag talade om för barnmorskan vilket mirakel detta var, men hon snoppade av oss med att det är ett mirakel för alla. Jo, det är ju förstås sant. Det är ett mirakel när ett barn blir till.

Sjukskriven
Strax därefter i januari/februari blev jag sjukskriven, först halvtid och sedan heltid. Det var en sådan stor lättnad att jag grät så mycket hos läkaren när jag fick sjukskrivningen att hon undrade hur det egentligen var fatt. Jag var tvungen att ringa efter Peter för jag grät så mycket att jag inte kunde ta mig hem själv. Att jag var känslig under graviditeten och hade lätt för att gråta och bli arg är en underdrift. Oftast var det stackars Peter som blev drabbad. Det blev bättre med humöret och orken när jag blev sjukskriven och kunde ha tid för att ta hand om mig själv. Läkarens diagnos var hormoniellt betingat ryggont och sjukgymnastens diagnos, som kom senare, var foglossningar. För mig spelade det ingen roll, för det gjorde lika ont i alla fall.

Bygga bo-syndromet
Nu fick vi brått att hinna med allt som skulle ordnas innan barnets ankomst. Peter drabbades av "bygga bo-syndromet" och han kände stort ansvar att saker och ting skulle fixas. Vi var tvungna att byta lägenhet från vår lilla etta till en större och när allting gick i lås med lägenhetsbyte och försäljning och köp, så försvann en stor tung sten från axlarna. Vid flytten 1 april, så stod jag bara och pekade och gav order och det var ganska ovant men roligt. Jag fick ju inte lyfta någonting. I samma veva passade vi också på att byta bil. Det var ändå dags att göra det. Sedan fick jag och flera arbetskollegor uppsägning på grund av arbetsbrist. Det var ett mycket tungt besked. Allt på en gång...ingen panik.

Förlovning på Madeira
15 mars 2002, så förlovade vi oss på vår första utlandssemester tillsammans. I en linbana ovanför huvudstaden Funchal på på Madeira bytte vi ringar. Då trodde vi att detta skulle bli vår enda semester som vi skulle ha för oss själva utan barn på lång tid. Det blev många bussturer med sightseeing, eftersom jag inte kunde gå så långt. Jag och Peter var garanterat yngst på dessa bussturer, men det var roligt. Ett roligt minne är när vi skulle åka den kommunala bussen och den var överfylld med människor. Jag kliver på som en av de sista passagerarna och chauffören reser sig upp och ställer sig i mittgången och skriker och gestikulerar. Jag förstod ingenting.Två damer på sätena längst fram reser sig upp med ljudliga suckar och chauffören föser in mig på de nu lediga sätena. Jag tackade snällt, men mina kinder var garanterat röda av all den uppståndelsen. Undrar om detta hade kunnat hända i Sverige.

Köplustsexplosion
Efter inflyttningen till den nya lägenheten, så kom min köplust. Jag hade hela tiden hållt tillbaka längtan att köpa barnkläder, leksaker, skötbord m.m. förrän v.28 i graviditeten hade passerat. Efter v.28 hade jag hört att barn kan klara sig även om de föds för tidigt. När v.32 hade passerat kände jag mig lugnare och intalade mig att mitt barn skulle klara sig och då exploderade min köplust. Jag drog med mig stackars Peter överallt och fixade med spjälsäng, bilbarnstol, blöjor och allt jag kunde komma på.

Vänster bild: Här sitter mitt fadderbarn Tuva på min mage. Ungefär i v.38.

Höger bild: Här är jag i v.40+3. Tre dagar innan förlossningen.

Lyckligaste tiden
Det hände så mycket under graviditeten att det känns som en hel livstid. Det var så mycket saker som skulle fixas att tiden bara sprang iväg. Mitt ryggonda och sedan vatten i kroppen begränsade aktiviteterna, men jag klagade inte så mycket. Min vikt hade ökat med över 20 kilo. Jag gick också glatt och lät barnmorskorna ta blodprover, trots att jag hatar nålar. Jag visste att det var övergående och inget kunde rubba min lycka över att äntligen ha blivit gravid. Jag pratade med och smekte min mage och barnet varje dag. Vi hade ett sådant stort stöd av familj och vänner som också såg fram emot barnets ankomst. Alla visste hur efterlängtat detta barn var. Det är den lyckligaste tiden i hela mitt liv.

Beräknad förlossning
Vendela var beräknad att födas 2 juli 2002, men hon lät vänta på sig. Det var en konstig tid att gå och vänta på något så stort att hända. Man vet ju inte i förväg hur saker och ting kommer att gå eller att kännas. Kamerorna var laddade med film och nya batterier och vi väntade. 4 juli var vi hos barnmorskan och alla värden och hjärtljud var perfekta. Vi skojade med barnmorskan om vi skulle hinna ses en gång till innan förlossningen.

Äntligen fick jag möta mitt barn
7 juli började äntligen värkarna och jag kände mig så lugn trots att det gjorde ont. Äntligen skulle jag få möta mitt efterlängtade, älskade barn.

Vendela föddes 8 juli 2002 i v.40+6

Upp

 

   

 

Längtan

Glädjebeskedet

Gravid-dagbok

UL-bilder

I mammas mage

MVC-journalen

Flicka/pojke?

Förberedelser

 
 
 

 

¤ ¤ ¤
¤ Bokmärk denna sida. ¤ online ¤

© Copyright www.zoieli.se - All rights reserved.