FÖRSTA SJUKHUSBESÖKET MED DIN LILLASYSTER

Din lillasyster blev ur gängorna och fick sedan hög feber efter att ha fått sin 1½-årsvaccination. Vi hade blivit förvarnade att hon kunde bli dålig med feber efteråt, så jag var lugn och väntade bara ut att det skulle vända. Febern vände på sjätte dagen, men jag ringde ändå barnsjukhuset eftersom jag inte tyckte att vare sig Alvedon och Ipren verkade räcka till. De tyckte att vi skulle komma in nästa dag om det inte hade blivit bättre och de sa att vi kunde ta starkare doser på medicinen. På eftermiddagen upptäckte jag att det rann var ur öronen. Stackars lilla Vilda hade fått öroninflammation också.

Jag satt uppe och vakade den natten och när morgonen kom åkte din pappa och Vilda iväg till barnsjukhuset för att vara där så tidigt som möjligt. Av egen erfarenhet som öronbarn ville jag inte att de skulle tillbringa natten i ett väntrum. Det är bättre att komma dit riktigt tidigt för att få hjälp så snabbt som möjligt. Jag var tacksam över att få vara kvar hemma. Det kändes så svårt att åka till sjukhuset med mitt barn, även om jag inte misstänkte att det var riktigt allvarligt. Jag har ju träffat så många föräldrar vid det här laget som mist sina barn på alla möjliga olika sätt och deras historier har satt sig i minnet.

Din pappa och Vilda kom hem på förmiddagen och visst var det dubbelsidig öroninflammation plus en infektion i kroppen. Troligtvis sviter efter vaccineringen, men det kan man inte veta. Tack och lov hjälpte medicinerna fort och Vilda slapp ha mer ont. De hade tagit blodprover på Vilda både i fingret och på handryggen. Det hade varit svårt att hitta någonstans att ta provet ifrån.

Vissa saker är så djupt fastetsade i mitt minne och triggar lätt igång de traumatiska minnena från din förlossning. Din lilla hand Vendela. Din lilla hand med plåsterlappen över handryggen. Din lillasysters hand när hon föddes. Vildas lilla hand hade också en plåsterlapp då de hade jobbat med henne för att få henne att komma tillbaks till livet. Min egen hand som vid båda förlossningstillfällena haft kanyl och plåsterlapp över. Jag har mycket svårt för att se den där plåsterlappen på handen.

Jag vet att jag säkerligen behöver få åka till barnsjukhuset någon mer gång med din lillasyster Vendela. Jag kommer säkert att få se mer som jag inte vill se. För din lillasysters skull är jag lugn och fixar upp situationen, men när hon inte ser kommer reaktionerna. Även för din pappas skull är jag lugn. Jag brukar bli lugn i olika krissituationer och även det påminner om din förlossning Vendela. Jag var så lugn och förväntansfull inför din förlossning. Jag var så lugn när du sparkade vilt 2 dagar innan och när du knappt kändes i magen dagen innan. Jag förbannar mitt lugn och önskar att jag hade blivit hysterisk och sökt hjälp vid minsta lilla tecken på att du mådde dåligt. Jag visste ju inte att du mådde dåligt min älskade lilla tjej. Jag visste inte och jag var så lugn.

Jag saknar dig så mycket Vendela. Jag saknar saknar saknar dig och önskar att livet hade blivit annorlunda.

Mamma Elisabeth december 2006

Upp

Tillbaka till Tankar till Vendela