SEMESTER 2006

Någon dag innan vi skulle åka iväg på semester, så träffade vi ett par bekanta med deras två barn hos vår gemensamma väninna. Deras äldsta dotter är två veckor yngre än dig Vendela och deras yngsta dotter är två veckor äldre än din lillasyster Vilda. Även om den äldsta tjejen inte liknar dig, så som jag föreställer dig, så gör det så ont i mitt hjärta. Jag blir så påmind om det vi skulle ha haft.

Det är mycket fina människor som jag inte önskar något ont, men jag kan känna mig avundsjuk på att de har två fina döttrar i livet. Avundsjuk på att höra pappan så lättvindigt säga att han vill "skaffa" en lillebror till döttrarna. Avundsjuk på att höra mamman säga att hennes senaste förlossning var så jobbig att hon fick depression efteråt och att det var det jobbigaste hon varit med om i hela sitt liv. Det var aldrig någon fara för barnets liv, men moderkakan ville inte komma ut av sig självt efteråt. Självklart har jag empati och förstår att det är det jobbigaste hon har varit med om i sitt liv i sin värld, men... i min värld miste jag dig mitt älskade barn och var ytterst nära att mista även din lillasyster. Även om de har stor empati kan de aldrig sätta sig in i hur det är att mista ett barn. Jag har rätt att känna mig avundsjuk, även om det inte är en rolig känsla att ha och att hantera. Den medföljer ju sorgen.

Varje högtid och årsdag saknas du speciellt Vendela, men saknaden är också extra stor varje gång vi har rest bort. Det blir så tydligt att du fattas oss. Jag packade kläder, leksaker och sängkläder till Vilda, men inte till dig. Jag satte din lillasyster i bilbarnstolen och undrar om det hade varit dags för dig med bara en bilbarnstol med sittdyna? Skulle du haft lika långa ben som Vilda och fått byta till framåtvänd stol för längesedan? Alla tankar på vad som skulle ha varit finns med hela tiden även om de inte tar så stort utrymme längre.

Jag har tänkt på dig så mycket speciellt under semestern Vendela och varje gång jag har sett månen så har jag pratat till dig. Det finns inte längre lika stort behov av att gråta varje gång jag saknar dig och framför allt så hinner jag inte gråta! Vilda tar så mycket ork och tid att det knappt finns utrymme för egna tankar emellanåt. Ibland blir det en stor obalans när jag inte fått tid att tänka på dig alls och känslorna exploderar så fort jag får en egen stund. Som nu ikväll... Ikväll är jag ledsen. Jag passar på att vara ledsen och tänka på dig. Det behövs emellanåt. Jag prioriterar tiden att sitta och skriva till dig istället för att gå och lägga mig så att jag ska kunna orka ta hand om din lillasyster imorgon.

Vi tältade på Österlen i Skåne där månen och stjärnorna lyser extra klara på nätterna. Här har din pappa och jag varit första, andra och nu fjärde sommaren utan dig. Tredje sommaren föddes ju din lillasyster och vi kom inte iväg så långt. Din pappa och jag har plockat stenar till din grav här och fotograferat ditt kort bland sand och stenar. Här har vi gått på stränderna ensamma och var för sig och fått tid för sorgen och saknaden. I år med Vilda med oss, upptäckte vi att man får prioritera om. Vilda tillät ju inte att vi försvann i tankar och stenplockning i flera timmar. Istället hittade jag en vit fjäder och skrev ditt namn i sanden och fotograferade det. Det kändes bra att vi fick med dig i våra tankar och handlingar samtidigt som tiden det tog var godkänt av Vilda. Mitt mammahjärta vill tro att fjädern var en liten hälsning från dig.

Österlen augusti 2006

Andra halvan på semestern tillbringade vi på Öland. Det blev flera utflyktsmål som passade oss vuxna och Vildas ålder. Om du varit med hade vi fått anpassa oss och besökt mer barnvänliga ställen som kanske Ölands Zoo och Lådbilslandet? Dessa reflektioner finns alltid med i tankarna även om det inte finns tid för sorg och saknad. Det blir mer som enkla tankar och konstateranden utan för djupa känsloyttringar. Kanske både för att Vilda tar tiden och för att tiden har gått sedan du försvann? Jag kan tänka på dig och vara tacksam för dig utan att gråta. Den stora sorgen byts mer och mer ut till en stor och konstant saknad.

Öland augusti 2006

Jag tänker på dig med kärlek och saknad Vendela. Jag vet att du vet att du alltid finns i mammas hjärta oavsett vad som än händer och sker. Oavsett vilken tid jag har för sorgen. Din mormor brukar säga: Tack gode Gud för Vilda! Hon menar det som att Vilda kom med glädjen igen. Din mormor och morfar visar ofta och tydligt att du alltid finns i deras hjärtan och det känns så skönt. Jag vill säga: Tack gode Gud för dig Vendela. Jag skulle aldrig vilja ha varit utan dig.

Mamma Elisabeth, 12 augusti 2006

Upp

Tillbaka till Tankar till Vendela