|
NALLE
PUH-DRÄKTEN
1999 köpte jag denna Nalle Puh-dräkt i London
till min lillebror och svägerska som då väntade
sitt första barn. Jag och min svägerska var/är
väldigt förtjusta i Nalle Puh.
1999 befann jag mig i sorg. Sorg över att inte
ha fått barn efter 7 års kamp och längtan.
Sorg över att det inte skulle bli biologiska barn
och sorg över att min f.d. man och jag glidit isär
under barnlängtanskampen. Samtidigt som jag var
glad för att min lillebror väntade barn gjorde
det ont i mitt hjärta. Både min lillebror
och min bästa vän, som också hade hunnit
få barn, skulle ju inte få barn förrän
långt efter mig. Det var ju jag som alltid varit
så barnkär...
Nalle Puh-dräkten blev något stort och symboliskt
för mig. Jag hade önskat så innerligt
att få lov att köpa till mitt eget barn,
men förstod nu att det inte skulle bli så.
Det var ett stort steg för mig att köpa den
här dräkten till någon annans barn.
På något konstigt sätt så vände
livet, jag träffade din pappa Peter och blev mirakulöst
gravid med dig Vendela. Jag var så lycklig över
att det fortfarande såldes lite Nalle Puh-kläder
i affärna och Nalle Puh blev temat för hela
graviditeten med dig. Sängkläder, mjukissaker,
kläder och saker blev med Nalle Puh på. Jag
visste också att jag kunde få låna
Nalle Puh-dräkten som din kusin Joel och sedan
Tuva hade på sig. Jag längtade så efter
att få fotografera dig i mängder och i tankarna
fanns givetvis... att fotografera dig i Nalle Puh-dräkten.
Nu har din lillasyster Vilda ärvt dräkten
och hon har blivit fotograferad i den. I mina tankar
finns barnlängtan och saknaden efter dig Vendela.
Tänk att 1999 trodde jag aldrig att jag skulle
få biologiska barn någonsin. Jag kunde heller
aldrig ana att jag skulle få och mista dig några
år senare. Nu när jag ser Vilda i dräkten
så ser jag dig samtidigt och du är än
mer närvarande. När jag fotograferar Vilda
fotograferar jag dig samtidigt. Det låter konstigt
väl, men så är det hela tiden nu. Både
glädje och sorg på samma gång. Jag
är så kär och lycklig över din
lillasyster samtidigt som jag saknar dig så det
gör ont och tårarna rinner...
Du finns alltid med mig Vendela. Min förstfödda
högt älskade lilla mirakeltjej!
Mamma Elisabeth, 28 december 2005
Vilda, 28 december
2005
Upp
Tillbaka
till Tankar till Vendela
|
