TACK!

Det är så många människor som vi skulle vilja tacka. Det är många som ställt upp i både litet och stort och tacksamheten känner inga gränser. Jag önskar att det hade funnits mer kraft att tacka var och en och återgälda tusenfalt åter. Nu får jag hoppas att vi visat vår tacksamhet på något sätt och att de som funnits där känner vårt djupa tack i sitt hjärta i alla fall. Alla ord känns så små, men jag gör ett försök att skriva ned vad som finns i hjärtat.

Tack båda våra familjer och släkter som ställt upp så oerhört mycket för oss hela tiden. Peters släkt bor långt borta, så av förståeliga skäl så har Vendelas mormor och morfar betytt mycket för både Peter och mig. Både själsligt, ekonomiskt och praktiskt. Jag vet ärligt talat inte vad vi skulle ha gjort utan dem och deras stöd. Även Vendelas morbror och hans tjej med barn har ställt upp mycket för oss och flera är de middagar vi har blivit bjudna på. Många är de vykort, telefonsamtal och e-mail som Peters familj har ställt upp med och det värmer.

Tack all sjukvårdspersonal som fanns omkring oss... Barnmorskan som tog emot oss på förlossningen och även tog kontakt med oss en tid efteråt. Barnmorskan som satt bredvid Peter hela tiden jag var nedsövd och som även hjälpte till med påklädningen av Vendela. Barnmorskan som följde oss i flera dagar och även hon hjälpte till med påklädningen av Vendela senare. Barnmorskorna som tog så fina fotografier på Vendela och fina hand- och fotavtryck. Barnmorskorna som gjorde det så fint inför Vendelas välsignelse och namngivningsceremoni. Barnmorskorna som tog så fint hand om både Peter, mig och vår familj och besökare. Förlossningsläkaren som tog beslutet om katastrofsnitt och som även kom efteråt för att prata igenom sitt beslut. Läkaren som hade hand om oss och som tog sig tid för att prata igenom allt flera gånger. Ja, alla barnmorskor och sjukvårdspersonal som vi mötte då mitt i vår stora sorg. Ni betyder så mycket!

Tack vår underbara kurator som är och har varit ett ovärdeligt stöd för oss genom sorg och saknad efter Vendela, men också genom barnlängtan igen. Vi hade en otrolig tur att få just dig! Vår relation är professionell och det är vi som får stöd av dig, men det är många gånger jag önskar få återgälda all hjälp tillbaka. Du är så värdefull!

Tack vår fine sjukhuspräst som kom till sjukhuset och som höll en så fin välsignelse- och namceremoni andra dagen. Du var ett stort stöd både för oss och de andra anhöriga som var närvarande bara genom ditt sätt att vara. Tack också för att du ställde upp och höll begravningsakten för Vendela. Det blev så vackert och precis så som vi önskade för vår dotter.

Tack alla älskade vänner! Jag vågar inte nämna några namn av rädsla för att glömma någon, men var och en av er vet med sig i sitt hjärta att de funnits där för oss. Tack för all praktisk hjälp, fikastunder, middagar, promenader, gravstenshjälp, blommor, ljus, presenter, gåvor till fonder, vykort, ork, tålamod, förståelse för att vi inte orkar vara sociala jämt, empati, stöd och för att ni orkat och orkar lyssna! Det tar en livstid att försöka återgälda allt.

Tack alla änglaföräldrar som vi mött främst tack vare internet, men även genom föräldramöten för oss som mist barn. Ni förstår precis vad det är som man går igenom och med er kan jag både ge och få stöd. Några av er bor nära och några av er bor långt borta. Några av er kommer att för alltid finnas i våra hjärtan och jag är så tacksam att vi mötts även om vi skulle önskat att vara utan våra erfarenheter. Ni betyder mycket för mig och för oss.

Tack alla medmänniskor i form av klasskamrater, lärare, arbetskamrater, bekanta, okända människor, internetbekantskaper och andra som kommit i vår väg. Tack för att ni har och haft tålamod, gett oss några ord på vägen, lyssnat och försökt hjälpa oss i sorgen. Alla era välgärningar sparas i våra hjärtans godhetskonto och jag hoppas och tror att även om inte vi orkar eller kan återgälda, så får ni igen av godhet från andra för att ni är dem ni är. Tack!

--------------------------------------------------------------------------------

Funderingar... När sorgen är som störst finns där ingen ork att visa ordentligt vad andra människors välgärningar egentligen betyder. Mitt bland all chock och sorg så registreras ändå vilka som finns där och ställer upp.

Tyvärr, såsom det brukar vara vid stora livskriser, så försvann en del av vännerna också. En del tillfälligt, för att de inte klarade av alla känslor, och en del för alltid. En del fanns där i början, men förstod inte att sorgen tar tid... Sådant är livet och tack vare de som stod kvar har livet gjorts mer innehållsrikt. Både vi och människor runtomkring oss har kommit varandra närmre genom allt detta och det är lättare att både visa och prata om känslor.

I nöden prövas vännen stämmer inte alltid. En del som försvann i början har återkommit senare och varit ledsna för att de inte klarat av att tackla sorgen. Kanske på grund av sin ungdom och brist på erfarenheter eller för att de haft fullt upp med sig själva och sina liv. Det kan man ha förståelse för och äkta omtanke och medkänsla märks så väl. Det är många gånger som jag är så ledsen över att jag inte har mer ork att visa att jag bryr mig om eller uppskattar andra i min närhet. Sorgen och barnlängtan stjäl all energi ibland och jag hoppas innerligt att de jag bryr mig om förstår och accepterar det.

Tack för att ni finns och genom oss och er så lever Vendelas minne vidare!

Mamma Elisabeth mars 2004