Den gudarna älskar
Den gudarna älskar
Den gudarna älskar min ängel - dör ung

Jag har anat en lycka
Men nu skall jag smycka
Ditt minne med rosor och sång
Du finns kvar I mitt hjärta
Min kärlek och smärta
Jag vet att vi träffas en gång
Men inga tårar skall trilla
Så sov du lilla
Som när jag bar dig
Se gudarna har dig
Och fast du aldrig fick se mig
Så var jag med dig
Och jag skall minnas
Och jämt skall du finnas

Den gudarna älskar…

Jag är fånge I tiden
Var hittar jag friden på jorden
Invid en grav
Du har frihetens blomma
Mina händer är tomma
Och sorgen är ett hav
Så här står jag och gråter
Och önskar dig åter
Till jordens pina du lilla fina
Fast jag vet du har ro nu
Och du skall bo nu
Bland nya vänner
Där ingenting skrämmer

Den gudarna älskar…

Text, musik & artist: Py Bäckman
Album: Outgivet

"Jag blev ombedd att sjunga på en begravning av ett litet nyfött barn, och de ville ha "Stad i ljus" som de tyckte så mycket om. Jag lovade att komma och sjunga, men jag var osäker på om "Stad i ljus" skulle passa. Det här var ju till en liten pojke som dog strax innan han blev född. Han hade ju inte fått tillfälle att tänka de tankar jag skrivit om i den sången. Han hade ju bara levt sitt lilla korta liv i sin mammas varma kropp - under hennes hjärta. Trygg och oåtkomlig för världens prövningar och olyckor, så jag bestämde mig för att skriva en sång för honom - utifrån mammans tankar. En mindre högtravande sång och text. En sång till ett litet barn. Den skulle vara vänlig och lugnande - som en vaggvisa. Den skulle vara trygg.

Jag bad min vän och arbetskollega sedan länge, Micke Wennborn, om hjälp att göra en snabb inspelning för jag ville att de skulle få tillfälle att höra den innan begravningen och för att de skulle kunna spela den i kyrkan. Det var ont om tid men vi lyckades göra en väldigt basic inspelning på den lilla tid som fanns [något som inte hindrade Micke från att som vanligt tillföra något märkligt polyrytmisk...].

Jag var rädd att jag inte skulle kunna framföra den på ett bra sätt - att situationen skulle få mig att gråta och att jag därför inte skulle kunna sjunga den bra. Och när jag såg den pyttelilla kistan i kyrkan förstod jag att jag hade gjort rätt. Och föräldrarna blev tröstade. Mamman tyckte att orden kom från henne.

Den här sången har även fått följa an annan liten babypojke hem... Det har inte funnits en psalm till barn som dött innan förlossningen förut. Jag har använt det gamla talesättet: Den gudarna älskar dör ung...för det känner alla till betydelsen av. Men den borde ha hetat: Den gud älskar dör ung, för Gud är ju den enda. Det är den enda reservationen jag har beträffande texten. Så ni förstår... / Py"

Inspelningsår 1999

Hela sången finns att lyssna på under länken Xtras - Outgivna Demos på www.pybackman.se

Där går en flicka som samlar på stenar
Hon har en miljon
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar
I Trädkungens tron

Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
Av femton kuddar
Där går en pojke, och allting blir glass
Som han snuddar
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk
Och de bor i ett främmande land
Detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
Och far bort på en svängande grind

Där går en flicka som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar
Att jorden är blå

Där går en pojke som blev indian
Där, där går Kungen av Skugga runt stan
Och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
Som hon provar
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk
Och de bor i ett främmande land
Detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
Vackra kvällar när månen är gul

Där går en pojke och gissar på bilar
Själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
Är magiska skämt

Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
Och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
Tar ifrån dem
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket
Alla är barn och vi tillhör det gåtfulla folket

Text: Beppe Wolgers
Musik: Olle Adolphson

Det kommer dagar

Det kommer dagar
då min himmel inte alls är blå
Ja det kommer dagar
när tiden går så sakta som tid kan gå
när ingenting, nej ingenting
blir som man tänkt

Ja det kommer dagar
då nästan allt är för svårt att förstå
och man tvingas in på vägar
där det kan kännas allt för tungt att gå
Men även den mörkaste av dagar
ska jag söka efter ljus här ändå

Ja, det är dagarna som går
dagarna som går, som är livet
Det är dagarna som går
dagarna som går, som är livet
Dagarna som går, som går, som är livet

Det kommer dagar
då ingenting är lätt att förstå sig på
Men vi ska hjälpas åt att slå
alla orosmoln till marken då
För även dessa gråa da'r
lever vi livet här ändå

Ja, det är dagarna som går...

Det kommer dagar -oh
ja, det kommer dagar
när tiden går så sakta som tid kan gå
Men vi ska hjälpas åt att slå
alla orosmoln till marken då

Ja, det är dagarna som går...

Dagarna som går, dagarna som går...

Text: U. Svenningsson
Musik: A. Johansson
Artist: Uno Svenningsson

Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka, att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska och att älskas.
Vår kärleks varsamhet är det vackraste jag vet.

Det vackraste som finns är att vara någon nära,
när månen lyser klart över skog och mark så underbart.
Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig är det vackraste för mig.

Stunder av lycka, att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska och älskas.
Vår kärleks sårbarhet är det vackraste jag vet.
Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig är det vackraste för mig.

Text & musik: Nanne & Peter Grönwall/ Maria Rådsten
Artist: Cecilia Vennersten

Det vackraste finns fast det är vinter
Det drömmer och det bidar sin tid
I trädens kala grenar ligger grönskan och väntar
På att mörkret skall dra förbi

Det vackraste bor i dina ögon
När rädslan släppt och våra blickar möts
När maskerna faller och vi kan se varann
Det är då som kärlek föds

Solo

Det vackraste växer ur det svarta
Det jag äldrig trodde kunde bli till
I sorgens svarta mylla växer hoppet och modet
Att våga vara den man vill

Text, musik & artist: Christine Hellqvist
Album Sorgfågel, 1999
www.christinehellqvist.nu

Det växer nästan alltid blommer på ruiner.
Det växer solig morgon ur en regnig natt,
och i den svarta mullen spirar ju jasminer,
vid denna tanke faller pessimismen platt.
Det växer nästan alltid blommor på ruiner.
Det växer drömmar också ur en nattsvart natt,
och som ett trots mot alla dessa sura miner
vi sätter livet på den plats, där döden satt.

I sin gamla bana, i en lika gammal rymd,
går vår gamla jord, men tycks för lyckan vara skymd.
Snurrar gör hon som besatt, växlar dag och växlar natt
några få styr världens gång, dom flesta sliter ont.
Moder jord hon snurrar än men skälver i sin grund,
tvingad blev hon utav "Mammon" till en herdestund,
som blott avlade förakt, mot allt vackert man har sagt
men en ton ur livets gång, den minner om en sång.

Det växer nästan alltid.......

Du som bär ditt kval inom dej och har slutat tro,
om du bor, du människa, där mänskligheten bo.
Sök att öppna på ditt lås, bak en dörr kan ingen nås.
I din högst privata zon finns ingen hjälp att få.
Går du runt i resterna utav det liv du levt
lever du på minnen fastän minnen ser så skevt.
Ja, allt var bättre då men nu har tidens frågor gått itu,
hoppas då att livets gång dej minner om en sång.

Det växer nästan alltid.......

Är det månne den vitaste stjärnan
som glänser på himmelens päll
eller rosornas doftande kalkar
eller vinden som susar var kväll?

Det är någon som smeker min panna
när natten står mörk kring vårt hus
och jag somnar med leende läppar
och jag drömmer om lycka och ljus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Text: Pär Lagerkvist
Musik: Gunnar de Frumerie

Vi ser dess brusande sidor
lysa som kaprifol,
och babords reling bär timjan,
som rodnar likt morgonsol.
Vindarna vaknar och vänder,
vaknar och vänder sig om,
vågorna skimrar,
skimrar av sång, av sång.

På däcket ögontröst flödar,
styrbord i ljung sig klär,
en skorsten virad med vildvin
ett under av skönhet är.

Jasmin kring ankaret glimmar,
och radarn bär rosenkrans,
kring bogen glittrar en mossa
med bländande guldgrön glans.
Vindarna vaknar och vänder,
vaknar och vänder sig om,
vågorna skimrar,
skimrar av sång, av sång.

Ett skepp, som strålar i drömmen,
speglar vårt livs förlust,
bestrött med skiraste blommor
det nalkas en himmelsk kust.

Vindarna vaknar och vänder...

Du, du gav mitt liv en mening,
i drömmen lever du kvar.
Du, du är en ljuv förening,
av alla drömmar jag har.
Var finns den som jag älskade så,
var är min lycka nu?
Och kunde jag blunda och önska att få,
min önskan vore du…

Fast allt är tyst jag hör den melodi,
du sjöng för mig allt blev till poesi…
När tårar rinner ser jag ännu klart,
vårt liv så underbart…

Du, du gav mitt liv en mening,
i drömmen lever du kvar.
Du, du är en ljuv förening,
av alla drömmar jag har.
Var finns den som jag älskade så,
var är min lycka nu?
Och kunde jag blunda och önska att få,
min önskan vore du…

Var finns den som jag älskade så,
var är min lycka nu?
Och kunde jag blunda och önska att få,
min önskan vore du…”

Artist: Herreys

För du har rest till en värld
Långt bort men ändå så nära
Där en ängel ska finnas hos dig
Var inte rädd
En plats där tiden står still, där du kan leka hur länge du vill
För där godheten rå´r är du trygg och varm

Kan ett hopp ge frid och ro
Tills vi åter vågar tro
På en morgon när skuggorna lättar och flyr
Och när ljuset har kommit tillbaka
Där finns en framtid
Och en glädje som åter kan gro

Du har rest till en värld
Långt bort men ändå så nära
Där en ängel ska finnas hos dig
Var inte rädd
En plats där tiden står still, där du kan leka hur länge du vill
För där godheten rå´r är du trygg och varm

Men det kommer en dag då vi ses du och jag
Trots det mörka som hänt brinner ett ljus som du tänt

Du har rest till en värld
Långt bort men ändå så nära
Där en ängel ska finnas hos dig
Var inte rädd
En plats där tiden står still, där du kan leka hur länge du vill
För där godheten rå´r är du trygg och varm

Trygg och varm

Artist: Emil Sigfridsson
Album: Äntligen, 2006
www.emilsigfridsson.se

Du måste finnas

Du fördrev mig, Gud
från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
och det ödet finner jag mig i

Men Du tog mitt barn
och Du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening
Vad är det Du vill, vad ska jag tro...

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret
att Du inte finns till, fast jag trodde på Dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden
Om Du inte finns till, ja vad gjorde jag då

Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dig
Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan Du då överge mig
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är - om - om jag bett alla böner förgäves
Om Du inte fanns till, vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden
Om Du inte fanns till... vem tog hand om mig sen

Nej, Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom Dig
Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan Du då överge mig
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns

Text & musik: Björn Andersson/Björn Ulvaeus
Artist: Helen Sjöholm
Ur musikalen " Kristina från Duvemåla"

Vid ditt tysta vatten
vill jag för evigt bli kvar
och i sommarnatten
drömma om det, som var.
Där i nattens timmar
tråda små älvor sin dans;
Stilla bland björkarna glimmar
junimånens glans.
Fjärran, där björkskogen drömmer
drömmen som aldrig jag glömmer
där är det näckrosen blommar,
drömvit, i stilla ro.

Varthän jag än ställde färden
långt bort i främmande land
fanns det blott en plats i världen
som med sin trollmakt sig band.
Dagarnas solljusa fägring
och dina nätters mystär
blevo en leende hägring
som jag i minnet höll kär.

Vid ditt tysta vatten...

Svårigheter där vi möter.
Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
där som rosor aldrig dör.

Nära kära är hos Jesus,
skaror sjunger nu i kör.
Väntar på att jag skall komma
dit där rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Dom tog dej
tog dej
tog dej
varför inte mej

Månen gör gata i havet
skiljer svart ifrån svart
jag måste
måste gå
för där bortom natten
där brinner mitt hjärta
och det ska jag hälla
vatten på

Dom tog dej
tog dej
tog dej
varför inte mej

Text, musik & artist: Eva Dahlgren
Album Fria Världen 1.989