Trosbekännelse
Svenska Psalmboken (med tillägg) 766, Nya Barnpsalmboken 201

Jag tror på en Gud som är helig och varm,
som ger kampglöd och identitet,
en helande Gud, som gör trasigt till helt,
som stärker till medvetenhet,
som stärker till medvetenhet,
som stärker till medvetenhet.

Jag tror på en Gud som gråter med mig
när jag gråter så allting är gråt,
en tröstande Gud, som kan trösta likt den
som väntar tills gråten gått åt,
som väntar tills gråten gått åt,
som väntar tills gråten gått åt.

Jag tror på en Gud som bor inom mig
och som bor i allt utanför,
en skrattande Gud, som vill skratta med mig,
som lever med mig när jag dör,
som lever med mig när jag dör,
som lever med mig när jag dör.

Text: Ch Lövestam 1980
Musik: J Mattsson 1983

Tryggare kan ingen vara
Svenska Psalmboken 248

1. Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet
fågeln ej i kända nästet.

2. Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

3. Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

4. Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

5. Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnets sanna väl allena.

Text: Lina Sandell-Berg 1856
Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi
Carola sjunger denna fint på albumet "Blott en dag", 1998

Ty glädjen, människa, kan ingen ge
Psalmer i 90-talet 883

Ty glädjen, människa, kan ingen ge,
ett namn, en ursprungsort, en släktförgrening.
Den är osynligheten som vi se,
och den är gråtens möjlighet att le
och den är drömmen som ger sömnen mening.

Och glädjen, människa, är mycket svår
att mäta ut med våra blotta händer.
Den liknar en för tidig jordisk vår
som solen älskar och som regnet slår
i evig enlighet med Guds kalender.

Nej glädjen, människa, har inget hem.
Den vandrar snabbt och sjungande och vida.
Den finns i vindarna och bärs av dem,
den frågar inte var och när och vem -
men finns i mörkret plötsligt vid vår sida.

Text: Gulli Lundström-Michanek 1949
Musik: Örjan Andersson 1992