Våra vänners dotter Louise hade många funderingar och frågor kring Vendela. Hon frågade rakt på sak som barn gör och det var både tungt i hjärtat samtidigt som det var skönt att prata om Vendela.

Louise: Var finns Vendela nu?

Elisabeth: Ja, jag vet inte säkert. Det kan man inte veta, men kanske finns hon i himlen?

Louise: Jag vet var hon är! Vänta så ska jag visa dig.

Louise gick och hämtade boken "Flyg, sa Alfons Åberg", slog upp rätt sida med en gång och pekade med ett barns självklarhet på en bild på en ängel.

Louise: Där är Vendela!

Alfons Åberg och hans pappa har klätt ut sig till spöken och åker på utflyktsfärd i rymden, där de bland annat möter en liten ängel.

Nu flaxar de runt och spökar här i mörkret.
"Hoooooaaa", väser pappa, och "Huuuuuaaa...", väser Alfons.
"Mitt spöke vill vidare, längre bort. Ut! Ända ut i rymden."
"Rymden? väser pappa-spöket. "Då blir vi rymdspöken och ger oss iväg mot främmande planeter."

Här har de aldrig varit förut! De ser moln och solar och tysta, öde planeter.
Pappa pekar ut Mars och Jupiter.
"Och där är en ängel", pekar Alfons.
"Det finns väl inga?" viskar pappa.
"Dom måste väl finnas när jag just ser en!" menar Alfons.
Då fnissar ängeln och vinkar innan hon far vidare.

Ur "Flyg! sa Alfons Åberg" av Gunilla Bergström