Er glädje är er sorg utan mask.

Samma källa, från vilket ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar.

Och hur kan det vara annorlunda?

Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.

Är inte den bägare, som innehåller ert vin, just den bägare som brändes i krukmakarens ugn?

Är inte den luta, som lugnar er ande, samma stycke trä som urholkades med knivar?

Då ni är lyckliga, skåda djupt in i era hjärtan och ni skall finna att endast det, som berett er sorg, nu ger er glädje.

Då ni är sorgsna, blicka åter in i ert hjärta, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det, som en gång skänkte er glädje.

Några av er säger: "Glädjen är större än sorgen", och andra säger: "Nej sorgen är större."

Men jag säger er, att de är oskiljaktiga.

Tillsammans kommer de, och när den ene sitter ensam med er vid bordet, kom då ihåg, att den andre sover i er säng.

I sanning, ni är som en våg mellan er sorg och er glädje. Endast då vågskålarna är tomma, är ni stilla och i jämvikt. När skattmästaren lyfter er för att väga sitt guld och sitt silver, måste er glädje eller er sorg, antingen stiga eller falla.