|
VENDELAS 2-ÅRSDAG
Dagarna innan är värst. Alla
minnen från den sista lyckliga förväntansfulla
tiden innan 8 juli 2002. Midsommaren innan som höggravid.
Sommarutflykterna vi passade på att göra
innan vårt mirakelbarn skulle göra entré.
Beräknad förlossningsdag. Alla framtidsplaner
och alla inköp av babykläder och babysaker
sista tiden... Så många glädjefyllda
minnen.
Natten till 2-årsdagen var det
svårt att sova. Minnen som bara vällde fram
okontrollerat... Så förväntansfulla
vi var över att äntligen få träffa
vårt barn. Katastrofkejsarsnitt. 02.59 är
hon född. Världen förändrades på
en sekund och blir aldrig densamma mer. Vendelas mormor
var också vaken samma tid och såg en starkt
lysande måne just då och kanske var den
en hälsning från Vendela?
Vendelas 2-årsdag ville vi fira,
men det var också en dag med många tankar.
Vi trodde ju att denna födelsedagen, så skulle
Vendela äntligen få chansen att bli storasyster,
men det blev inte så nu heller. Det har varít
tungt sista tiden med missfall och 2-årsdagstankar.
Den här gången tog Peter ledigt från
jobbet för att vi skulle fira vår tjejs födelsedag
i lugn och ro. Vi bokade inte upp oss på någonting
socialt, bara för att vi ville ta det lugnt bara
vi... och Vendela. Ingen tvätt, inga räkningar,
inga telefoner... inga vardagliga bestyr för detta
var Vendelas dag.
Dagen innan själva födelsedagen
blev Vendela uppvaktad av några änglamammor
och änglasyskon som vi lärt känna. De
hade tänkt åka till Vendelas grav och frågade
om jag ville följa med. De hade med sig en vindsnurra,
en fjärilsballong och Teletubbyn DinkyWinky till
Vendela. Om Vendela fått leva, så kanske
hon hade tyckt om Teletubbies nu? Vi tog fotografier,
tände ljus och blåste såpbubblor till
våra änglabarn Vendela, Anja, Sara och Max.
Tusen tack Christèl, Lena och Martina för
er underbara omtanke och för att ni tog er tid
att åka till graven. Hur ska jag någonsin
kunna återgälda detta? Det kändes så
fint att Vendela blev ihågkommen och jag hoppas
verkligen att alla våra änglabarn firar med
stora kalas i sin himmel...
Dagen blev solig och fin. Tidigt på
morgonen gick jag upp för att se så att minnesannonsen
kommit med i tidningen och sedan sov vi länge.
Vi åkte till graven på dagen och mötte
där mina föräldrar, Vendelas mormor och
morfar. Tillsammans gjorde vi fint med blommorna, tände
ljus och gav Vendela sin nalle. På gravljuset
hade jag satt Tatty Teddy-klistermärken. Vendelas
presenter och kort blev i Tatty Teddy-tema. Det var
inget direkt planerat, men jag letade efter något
att få ge vår dotter och såg den söta
Tatty Teddy-nallen med snuttefilt. Den gick rakt in
i hjärtat. I mina tankar har Vendela både
snuttefilt och napp när det är dags att sova
eller mysa. Det gör så ont att inte få
lära känna hennes personlighet eller att bara
få hålla om henne. Vi turades om att blåsa
såpbubblor till himlen. Vendelas och de andra
änglabarnens studsbollar. Det blev många
fotografier, både digitala och vanliga, och många
tankar.
När vi var där så kom
ängeln Annies föräldrar Magdalena och
Peter med en fin gul ros till Vendela. Annie ligger
på samma kyrkogård fast en bit bort. Det
värmde så mycket att de gjorde detta och
det värmer våra hjärtan. Precis när
vi skulle gå, så kom våra vänner
Kerstin och Fredrick med dotter Klara, min älskade
guddotter som jag får låna ibland. De hade
med sig en vacker blombukett till Vendela och det var
så snällt och omtänksamt gjort. Det
kändes så skönt att få hålla
ett litet barn i sin famn och jag önskar så
att de fått lära känna varandra, Vendela
och Klara. Nu ber jag Vendela att vaka över mammas
guddotter istället. Alla besökarna fick blåsa
såpbubblor så klart.
Efteråt så åkte vi
och Vendelas mormor och morfar till Gunnebo Slott. Där
åt vi gott på caféet och promenerade
omkring i slottsparken. Kravlöst och med tankar
och prat om Vendela och livet. Vackert och fridfullt.
Därefter åkte vi förbi dem hemma och
tog en kopp kaffe och fick med oss spettekaka hem. Spettekaka
är barndomsminnen för mig och jag önskar
att Vendela hade fått uppleva det och andra barndomsminnen
också. När vi kom hem så hängde
det en blomsterbukett på ytterdörren. Åh,
vad rart kära änglaföräldrar Boel,
Monica, Lena, Martina, Christèl, Jill och Ulrika
med familjer! Det värmer så oerhört
mycket och det vet ni!
På kvällen så åkte
bara Peter och jag iväg på utflykt. Vi hamnade
i Äskhults by där vi såg hur de hade
bott förr. Det var nog inget lätt liv det
heller. Vi var ensamma besökare så sent på
kvällen och vi fotograferade allt det vackra i
byn och runtomkring. Också så harmoniskt
och fridfullt. Bara vi, Vendela, mygg och början
till regn. Vägen hem gick förbi Fjärås
bräcka där man kan se både sjön
Lygnern och havet på samma gång på
var sin sida åsen. Där är så vackert
och när vi varit där en stund och var beredda
på att åka hem, så kändes det
som ett perfekt avslut på Vendelas dag. En lugn
och fin dag med utrymme för tankar, gråt
och glädjeminnen.
Tack kära ni för hälsningar
och bilder på Vendelas sida, gästboksinlägg,
diskussionsforumsinlägg, sms, telefonsamtal, mail,
blommor, presenter och ballonger till Vendela i himlen.
Vi är så oerhört tacksamma för
att Vendela blir ihågkommen för hon betyder
allt för oss. Alla ord och handlingar är sparade
i våra hjärtan. Varma tack för allt
stöd på Vendelas dag!
Mamma Elisabeth 9 juli 2004
|
