Aftonport till evigheten,
tysta skymningsstund.
Djup dold är hemligheten
om vårt väsens grund.

Stilla står jag vid portalen,
ännu intet vet.
En gång öppnas stjärnesalen,
allt blir evighet.

Pär Lagerkvist

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus

Allt är ömhet, allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån

Pär Lagerkvist

Så hårt spänns ingen båge
som Livets båge spänns
och när den en gång brister
har allting nått sin gräns

Pär Lagerkvist

Vad är djupt som saknad.
Vad fyller våra hjärtan
så som tomhet.
Vad uppfyller själen
så som längtan efter något som inte finns,
som den vet inte finns.

Andra får ro hos dig.
Andra brinner i din eld,
vilar i dina lågande armar.
Men vad är deras lycka
mot min tomhet,
deras glödande förening med dig
mot min ensamhet.

Pär Lagerkvist

Vad är vårt liv,
den korta stunden,
mot livet som vår själ tillhör,

ur tiden löses den
obunden
och med sin vinge himlen rör.

Pär Lagerkvist