Dock göras mig dagarna långa
ibland i min gröna berså.
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få?

Jag också, skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder, om inte till lycka,
så bara till vardagsro.

Nils Ferlin

Får jag lämna några blommor
- ett par rosor, i din vård
och du må ej varda ledsen, min kära.
Ty de rosorna är komna från en konungagård,
det vill svärd till att komma dem så nära.
Den ena den är vit
och den andra den är röd
men den tredje vill jag helst dej förära.
Den blommar inte nu,
först när givaren är död.
Den är underlig den rosen, min kära.

Den blommar inte nu,
först när givaren är död
- men då blommar den rätt länge, min kära.

Nils Ferlin

Grubbel

Det är så erbarmeligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.

Nils Ferlin

Här vilar en man
som var mycket rädd
för döden.
Livet borde likväl
ha lärt honom motsatsen.

Nils Ferlin

I livets villervalla

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

Nils Ferlin
Ur "En döddansares visor"

Jag såg du förstod

Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.
Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.
Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.

Nils Ferlin

Med många kulörta lyktor
jag gick mig i livet ut
De slocknade
- ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut...

Nils Ferlin

Seans

Sakta från drunknade världar
och djup som ingen känt av
kommer ett skepp till ytan
i själens Sargassohav.

Vad är det för skepp? Det tycks som
du skulle ha sett det förut.
Du stirrar så blekt... Nu sjönk det
igen. - Seansen är slut.

Då skrattar du - flackt generat,
det var ju en löjlig sak.
Men så går vi och bär i själen
på balsamerade vrak.

Nils Ferlin

Som nu

Jag också ville väl andra
och ljusare stigar att gå -
andra stigar att vandra
förrn mörknaden faller på.

Jag också - skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder - om inte till lycka
så bara till vardagsro.

Jag också kunde väl hitta
ett ärende - likasom du.
Det blir lite tradigt att sitta
och stirra tillbaks - Som nu.

Nils Ferlin

Större och mindre

Vi upptäckte mer och mer
och jorden blev större och större.
Upptäckte ändå mer
och jorden blev bara en prick,
en liten leksaksballong
i oändligheten.

Nils Ferlin

Så ler bara den

Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.

Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart

Nils Ferlin

Två gårdar

Två gårdar synte jag på min stråt:
Tomtebolycka och Själagråt.
Den första var målad himmelsblå,
fadd blev färgen att titta på.
Det skrällde av livslust och grammofon
därinnanför; jag gick därifrån
och kom till den andra stugans dörr.
Då föll det mej för att jag stått där förr.
Skyggt bultade jag - Med ett ljus av vax
kom en nattportier och öppnade strax.
Där frågades inte om mantalsort,
om namn och titel och annat stort.
Jag blev visad en bädd och jag somnade tryggt
från allt som är grällt och fult och styggt.
Stärkt vaknade jag till dag och sol
av en gök som gol.
Morgonen tycktes mej underbar,
Min själ så genomskinlig och klar.

Men fuktigt av gråt var mitt örngottsvar.

Nils Ferlin

Vid en gravsten

Många de konster vi pröva
att brist och förtvivlan döva:
piller och pulver och lustighet.
Men fria från ångest och mara
är bara och endast bara
de som i skräck - dit ingen vet,
gått bort från sin skräck och sin lustighet.

Nils Ferlin

Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm
En droppe som faller
i tidernas ström

Den skimrar i regnbågens färg
en minut
Brister och faller
och drömmen är slut

Nils Ferlin