Bristvaror

Det finns vårdande schampo
för skadat och livlöst hår.
Balsam för slitna och kluvna toppar.
För ömtålig hud
finns tvättmedel,
extra skonsamt.
Men i snabbköpet
fanns ingen hjälp
för ett fruset hjärta
och ensamma rädda ögon,
röda av infrusen gråt.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Ett tredje alternativ

Det borde finnas
ett tredje alternativ,
när man inte orkar leva
och inte vågar dö.
Det borde finnas en pausknapp
att trycka ner.
Det borde inte anses oartigt
att lämna festen
när evigt liv
verkar mer helvete än himmel.
Jag väntar inte på sagoprinsen
som kommer utifrån
och forcerar törnhäcken för min skull.
Jag skall gå hela vägen själv.
Sticka mig på alla taggar,
blöda ännu mycket mer.
Men just nu
orkar jag inte.

Du som är med när sparven faller
fukta mina läppar
med några droppar
ur glömskans flod.
Låt mig sova som Törnrosa.

Det borde finnas
ett tredje alternativ.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Hur många liv

Är det möjligt
att jag ännu
väntar på dig?
Trevar efter dig i sömnen.
Viskar ditt namn i mörkret.
Hur många liv
Har då kärleken?
Var är den född
och av vem?
Du är mer ett skal
än en människa.
Men min kärlek
utplånar sveket
och andas dig till liv
dag efter dag.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Mitt sorgerum
är mjukt och stilla.
Mörkret rymmer
inga dolda angrepp.
Det finns rosor överallt
och ännu har inte taggar
rivit upp blödande sår.
Det finns nästan inget
jag vill ta tillbaka
och inget mer behöver sägas.
Tanken snurrar inte kring eviga "om" eller "men",
eller "varför".

Det är bara detta
att jag har stått vid din kista,
att jag saknar dig
så ohyggligt,
att jag vägrar kalla det en sanning
att du inte längre finns.

Liselotte Johansson
Ur "När du en gång är borta - om att förlora sina föräldrar"

Självrisk

Jo då,
jag var helt försäkrad
mot denna smärta.
Jag hade lagrat upp.
Bibelord
dikter
andras erfarenhet
själasörjares råd
och Gud själv.
Jag var helförsäkrad i händelse av krasch.

Men jag visste inte
att självrisken
var så stor
tog så djupt
tömde fullständigt
alla reserver av glädje och hopp.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Sorgarbete

Det är också ett sorgarbete.
Knoppar som aldrig brast.
Blomman
som aldrig blev sedd.
Okyssta läppar
kinder som ingen smekt.
En naken kvinnokropp
som ingen åtrått.
När blodet för sista gången
lämnat sin dolda källa.
Ingen skall säga: Mamma.

Det är också ett sorgarbete.
Får man gråta
och vem kan trösta?

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Svarta fåglar

De svarta fåglarna
fiskar
på förbjudet vatten.
De har ingen sång
som varnar de sovande.
Glider tyst in på bildskärmen
i skydd av natten.
Bara gryningen
kan skrämma dem.
De kommer aldrig på dagen,
men lämnar sin spillning
på det rentvättade fönstret
mot verkligheten.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Till ett ofött barn

Jag vill så gärna
veta ditt namn.
Höra dig skratta,
kyssa bort
dina tårar.
Du har lämnat
en bättre värld.
Jag kan förstå
din längtan
att återvända.

Men evigheten
är så lång.
Vi är ensamma på jorden.
Nog hinner du
gästa oss några år.
Jag vill se dig
erövra språket
springa på knubbiga ben.
Du har redan
en plats i mitt hjärta.
Älskade ofödda barn.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Tröst

Den stora trösten är inte alltid
ett djuplodande samtal
med en erkänd terapeut.
Det kan räcka
med en smak
av barndom.
Båten
jag hörde tuffa på sjön
och en tallrik nyponsoppa
lagom varm.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"

Ångest

Denna dagen
hade drömmarna förgyllt i förväg.
Solen skulle lysa
fullborda höstskogens triumf.
Jag skulle baka en äppelkaka
springa fem kilometer
vara vacker.
En vän skulle ringa
utan stoppur bredvid sig.
Brevet skulle ligga på dörrmattan.
Explosionen skulle komma idag.
Alla tankar bli ord
och forma sig till snälla rader i manusboken.

Denna dagen
skulle skimra länge
i minnets förrådskammare.
Men en objuden gäst
smet in
innan jag hann vakna och försvara mig.
Hängde tyngder över allt
tog strupgrepp.
Fällde persiennerna
och slet pennan ur min hand.
Det är svårt att gråta utan tårar.
Svårt att ropa utan ord.
Ångest, ångest är min arvedel.

Liselotte Johansson
Ur "Svarta fåglar"