Vendela

Större än behovet av gemenskap
är behovet av de rätta ensamheterna
de rätta viloställena
i själ och hjärta belägna.
Liksom när ett hjärta
vilar sig mellan slagen
så måste i världspulsen
någonting på hjärtats plats
leda all vila och gång.
Friden måste vara i världen
mitt ibland oss.
Ingenting får göras
till ett påskyndande mål
dit envar tvingas skynda
snubblande över sig själv.
Din yttersta framtid är given.
Den är din död och din grav.
Men livet har spång till en evighet.
Den är spänd inom dig
mellan inre stjärnor.
På den stiger din tanke
in till omvänt riktad resa.

Harry Martinson
Ur samlingen "Dikter om ljus och mörker"

Himmelsmålning

Molnlandskapet för dagen
ett milslångt änglahår
som blåst ut och stannat
på himlablåelsen
Dess nykrusade böljeslätt
finns till under några timmar
men raknar efterhand
och slingras ut i fjärran.
Några glänsande tofsar hänger kvar
i cirrusmolnens frostiga högland.

Harry Martinson
Ur "Dikter om ljus och mörker".

Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.

Harry Martinson

Vinter

Dimman dras till trädet
börjar kläda trädets grenar.
Frosten rimmas luddig
den får ull av is.
En gång, berättar gnomen, såg vi löv
av frost som sakta växte fram
på kvistarna.
Sådant är begripligt, trädet minns
sin fallna lövdräkt, lockar frosten väva
en vacker dödsbild.
Snart hänger vinterträdet fullt
av nattliga försök till frusen levnadsteckning.
Där finns en vilja,
frosten lyder den.
Trädet, en gång starkt och äppelkindat,
befaller fram sin vintersaga.

Vinterns gnom steg fram och sade: lyssna till mig.
Jag skulle kunna isa dig.
Men i stället skall jag visa dig en skönskrift i snön.
Det finns en skönhetens ande,
det finns ett människohjärtats hopp av rent uppsåt
och så barmhärtigheten.
Den kom inte av ingenting.
Allt detta kallar jag skönskriften i snön.
Den handlar om rena sinnelag.
Om redbara ögon i snötystnad
en frid som är namnlös.
Så finns dessa få eller många
som bevarar en renhet i anden.
Ingen vet hur de lyckas
det är som en vintersaga
konstlöst berättad, verklig och ljus
som den upphängda tvätten i vintervinden.