Det finns ett hav,
som ingen ser
Det finns en grav,
där ingen dör
Det finns en sol,
som ej går ner
Det finns en strand
i varje själ

Bo Setterlind

Djupt i mitt inre,
där själens skatter förvaltas,
hör jag en ängel, en större lärdom nalkas.
Men vill jag sjunga en sång,
som alla kan sjunga,
kan blott vad hjärtat svarar lösa min tunga.

Bo Setterlind

Döden tänkte jag mig så

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början
och livets slut
sin nya fröskörd ut
Han gick från soluppgång
till soluppgång
Det var den sista
dagens morgon
Jag stod som harens unge
när han kom
Hur ångestfull jag var
inför hans vackra sång
Då tog han mig
och satte mig i korgen
och när jag somnat
började han gå

Döden tänkte jag mig så

Bo Setterlind
ur "Dikter från San Michele", 1954

Källan

Det finns en källa,
sluten, i oss själva
som länge väntat
att få bryta fram,
en ordets källa
med ett himmelskt ursprung,
som gömmer friden
bortom tid och namn.
Den källan gör oss levande.
Mitt i försteningen
vi hör dess vatten
spela.
Därför ber vi så:
Låt källan springa fram
ur hjärtats klippa
och orden över våra läppar
strömma fritt.

Bo Setterlind
Ur "Maria och barnet", 1970

Livet är så gränslöst kort

Låt oss ge varandra tid,
låt oss göra famnen vid.
Låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga.

Låt oss skratta, låt oss leka,
låt oss sorgerna beveka.

Låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort.

Bo Setterlind

Tänd ljus

Låt intet mörker hindra dig att söka Ljuset.
Och när Du funnit det, låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill Du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra samma längtan.

Tänd Ljus!

Bo Setterlind

Till fjärilens minne

Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.

Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.

Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar.

Bo Setterlind