I Allhelgona aftons timma
Vi våra älskade, saknade minnas.
Tusentals ljus har tänts
Många vackra tankar sänts.

Längtan, frågor om varför?
Var finns meningen i att barn dör?
Tårarna på kinden rinner,
Medan ljusen vackert brinner.

En minnesdag som denna,
Extra svår vi sorgen känna.
Även en tacksamhet så stor,
att just Du fick bli vår son och lille bror.

Det är så kallt och tomt.
Sorgen, saknaden gör ont.
Kommer tiden att läka såren?
Blir det lättare med åren?

På frågorna finns inga svar,
ärren kommer alltid finnas kvar.
Fattades det en ängel i Guds änglaskara?
Var det därför du fick till himlen fara?

Jag blicken mot himlen vänder,
Tankar till dig min lille ängel sänder.

Agneta Thorslund, mamma till Lucas 26 november 1997 - 6 juni 1998
Lucas minnessida: http://www.angelfire.com/on/babyangelonline

Det är svårt

Vår lille son oss lämnade
Och allting bara rämnade
Trodde jag samma väg skulle gå
men jag kämpade och stod på

Idag är det dags att till graven gå
Förr var det bara till några få
Men nu det blivit många fler
som uppifrån på oss ser

Saknar er alla
Både nära och kära
Vi ljus idag tänder
Och många tankar till er sänder

Gunilla Sjöberg, mamma till Henrik f/d 20 mars 1987

Nu är den tiden då dagen är kort
och nätterna mörka och långa,
men dom ljusen man tänt är av levande sort,
och särskilt idag är dom många.

Nu söker sig tankarna lite tafatt
en annan och underlig bana:
i förtvivlans och saknadens skymning och natt,
ett ljus som ger tröst vill man ana.

Det ljuset får namn i ens barnsliga tro
och aldrig i vetenskapstermer,
men det är på det ljuset det måste bero
att ljusen på gravarna värmer.

Ja, värmer det gör dom oss själva nånstans,
men också dom bortgångna kära,
för den blick som var hennes, den röst som var hans,
kan kännas så märkvärdigt nära.

Tack Gud för den särskilda värmande glöd
dom ljusen nu har som vi tände,
för den säger att kärlek besegrat all död,
tack vare den Son som Du sände.

Atle Burman