Hur ofta talas det om missfall? Inte ofta. Missfall verkar vara en personlig sak, något som de flesta håller för sig själv. Men det är oerhört vanligt. Normalt sett räknar man med att så mycket som var sjätte konstaterad graviditet slutar som missfall. Uppslaget till den här boken fick vi genom våra egna erfarenheter. Vi har velat skriva den tröste- och faktabok vi själva saknat.

Olle Bergman arbetar bland annat som frilansande medicinsk informatör och Anna Normelli är nyhetsreporter på TV4.

”Det är en sommarsöndag, det är varmt och inte ett moln på himlen. Alla problem är på ljusårs avstånd.” Så inleder Gösta Karf sin berättelse om olyckshändelsen som skulle förändra hans och den övriga familjens liv i grunden – den som låg inte på ljusårs utan bara några timmars avstånd. Gösta Karf skriver naket och gripande om hur det känns att förlora ett barn, om sorgen efter barnet men också om möjligheterna att bearbeta sorgen. Livet kan aldrig bli som det var före olyckan, men traumat kan förhindras att bli livshotande.

Boken tar också upp aspekter om vad räddningstjänst, sjukvårdspersonal och andra instanser som kommer i kontakt med de anhöriga kan göra för att lindra smärtan eller i alla fall inte förvärra den. Och hur ska man lägga orden som granne, vän, arbetskamrat?

För levande och döda är en viktig bok inte bara för föräldrar som förlorat ett barn, den är en skakande men samtidigt tröstande text om människans förmåga att klara sig igenom också det tyngsta livet har att erbjuda.

Gösta Karf har mångårig erfarenhet av psykosocialt arbete, krispsykologi och själavård på riks- och lokalnivå i Finland, där han är bosatt.

"Det här är min berättelse om Jonas. Om mej, Ragnhild, som är mamma till Jonas. Jag har försökt att skriva ärligt, och jag har velat va så dokumentär som möjligt. Jag tror nämligen att det kan hjälpa andra föräldrar som har "problembarn" att se att dom inte är ensamma och att det går att få hjälp.
Jag hoppas också att andra vuxna som läser om Jonas ska förstå och hjälpa "dom bråkiga barnen" bättre.

Jonas dog i en fruktansvärd och helt meningslös olyckshändelse i september 1977. Jonas hade det svårt i flera år. Även jag, hans mamma. Men vi fick hjälp. Vi fick fantastiskt fin familjeterapi. Utan den hade vi inte klarat oss. Tack vare den vände den otäcka, destruktiva utvecklingen till något mycket positivt, kreativt och stimulerande.

Jonas blev bara 12 1/2 år, men han hann med så oerhört mycket under dom åren. Han var känslig, fantasifull och begåvad. Hur begåvad han verkligen var, har jag väl inte riktigt förstått förrän efteråt.

Han levde ett rikt liv. Och jag är idag glad och lycklig och stolt över att ha kämpat mej igenom så många svåra stunder tillsammans med Jonas. För jag upplevde också intensiva, lyckliga och glada, ja spralliga ögonblick med honom."

En mors kamp för att bevisa sin oskuld.

Angela Cannings anklagades för mord efter det att tre av hennes barn dött av plötslig spädbarnsdöd inom loppet av tre år. En läkare i England lanserade en medicinsk teori, Meadow's Law, som innebär att ett fall av plötslig spädbarnsdöd är en tragedi, två väcker misstänksamhet och tre är definitivt mord tills motsatsen är bevisat. Angela Cannings dömdes till fängelse och satt inspärrad i nästan två år. Starkt uppmuntrad av en medfånge stred hon för sin rätt att få återförenas med sin make och sin dotter Jade.

10 december 2003 blev Angela frigiven och nu berättar hon om sin kamp - och om den tragedi som drabbat hennes familj vid upprepade tillfällen.

Angela Cannings lever idag med maken Terry och dottern Jade i Cornwall. Journalisten Megan Lloyd Davies har hjälpt henne att berätta den gripande historien.

Ingela Rådestad är barnmorska och mamma till tre barn. Det första barnet, Ellen, dog strax före födseln.

Boken handlar om sorgen efter förlusten av ett mycket litet barn och riktar sig till studerande och personal inom sjukvården. Budskapet är enkelt: Medverka till att föräldrarnas möte med barnet, som också är ett avsked, blir ett fint minne.

Boken är även skriven för dig som förlorat ett barn. Förhoppningsvis kan berättelserna bryta något av den isolering man kan känna som drabbad förälder. Kanske också boken kan förmedla en tro på framtiden och att det ur den djupa smärtan kan växa fram värden i livet som man tidigare inte varit medveten om.

Spädbarnsfonden (f.d. Föräldraföreningen Spädbarnsdöd) har givit ut en bok författad av Elisabeth Magnusson. Fem föräldrapar, fyra syskon till barn som dött, och en morfar berättar om den ofattbara förlusten. Läkare och en kurator berättar om sina möten med familjer som förlorat barn.

Boken finns att köpa i bokhandeln eller att låna på bibliotek, men kan också beställas från Spädbarnsfonden www.spadbarnsfonden.se

Den finns också på danska, under titeln Vuggedød.

"Det är svårt att säga när jag förstod att hon var bortom all räddning. Eller snarare: när jag vågade medge att jag visste det. Man vet det, med alla till hand stående förmodanden vet man det, fast man vill inte veta det säkert än, som med ett brev man inte vågat öppna. Och det är en annan sak också. Frågan om språket, frågan om möjligheten att meddela sig. Man vet, men man vet inte hur man ska säga det. Tungan nuddar förgäves vid gommen. Alla ord man stöter på verkar lånade, otillräckliga. Det finns inget "liknande" att relatera till. Inga exempel att följa. Så det var allt, tänker tanken i mig. Det här är det värsta som kunde hända och nu håller det på att ske. Där, bakom mig, dör vårt barn. Snart är hon borta för alltid. Jag visste det, men jag kände det inte. Jag kände ingenting. En sten hade jag blivit, jag kunde bara krossa eller krossas."

Den holländske författaren P. F. Thomése förkrossas av sorg då han mister sin lilla dotter. Hans liv omkullkastas fullständigt och mening måste återskapas. Han hamnar i ett slags språkligt tomrum. För att bearbeta sorgen och behålla henne levande i minnet är han tvungen att upptäcka nya delar av språket ? ett annat, nytt språk. Där, i dessa ord, kan hon finnas kvar. Skuggbarn handlar om strävan efter de orden och blir till en sorgesång och hyllning till ett dött barn.

Skuggbarn gavs först ut i en begränsad upplaga i Nederländerna 2002. Men mun-till-mun-metoden gav snabbt boken ett rykte, inte minst bland kritiker, och författaren insåg att han inte var färdig med berättelsen vilket resulterade i denna förlängda version som nu utkommer i tiotalet länder.

P. F. Thomése (f. 1958) debuterade 1991 och har sedan dess skrivit kritikerrosade och prisbelönta romaner och noveller. Skuggbarn är hans sjätte bok och den första som översätts till svenska.

"Min bok "Till minne av Marcus" handlar om den mardröm, som jag och min familj utsattes för den dagen Marcus dog. Hur hela familjen vändes upp och ner i detta helvete. Hur jag sakta hittade sätt att försöka leva med detta...

Denna boken handlar om det som är varje förälders mardröm, att mista sitt barn. Detta blev min mardröm när jag den 7 oktober 2002 öppnade dörren. Utanför stod det två poliser och en präst och talade om att min äldsta son Marcus inte fanns längre. Marcus hade på morgonen hittats död i en lägehet. Fastän polisutredning påbörjades, så kunde ingen åtalas för något brott, i brist på bevis. Livet går vidare på ett mycket annorlunda sätt, men som det var förut blir det aldrig. Ett barn fattas alltid i min barnaskara. Jag har fått lära mig att leva med en mycket stor sorg, och den sorgen blir jag aldrig fri från."

Boken kostar 150 kr + 20 kr i porto och kan beställas på Marcus minnessida: www.tillminneavmarcus.dinstudio.se eller via Marie-anne Thörnströms mail: marie-anne.t@tele2.se