Vega

Det kändes konstigt att åter sitta i väntrummet på Fertilitetscentrum på Carlanderska. Förra gången vi satt här var vi så livströtta och fyllda med sorg. Men det var också här som vi upptäckte miraklet Vilda under ett ultraljud för att kolla eventuella kvarvarande äggblåsor. Det är många tankar på Vendela, sorg och barnlängtan som dyker upp bara genom att vistas i sjukhusmiljö.

Vi trodde att vi skulle få träffa Matts Wikland, men det blev Margareta Wood istället. Det gjorde ingenting. Vi pratade kort om vår bakgrund och hon ville främst veta om något hade ändrat sig under tiden, sedan vi sist var inskrivna hos dem. Hon frågade också om min vikt om det var densamma som sist, alltså innan jag blev gravid med Vilda, och det var det. Jag har lyckats att gå ned lite grann, men inte tänkt på att det var samma vikt som innan Vilda. Det finns ju en hel del att ta av, sedan graviditeten med Vendela.

Läkaren gjorde en undersökning på mig och livmoder, äggblåsor och äggstockar såg bra ut. Det fanns inga hinder för provrörsbefruktning. Jag påpekade att jag är svårstimulerad med hormonbehandlingar, men ivf-hormonbehandlingarna går ej att jämföra med Pergotime, sade hon. Jag skulle få ta nya prover på prolaktin och sköldkörtelhormon annars var det bara att köra igång.

Det blev ett längre besök hos barnmorskan efteråt som förklarade hur allting skulle gå till. Även om vi hört informationen förut, så kändes det bra att höra en gång till. Vi pratade också om realistiska förväntningar, Vendela och Vilda m.m. Dagens riktlinjer från Socialstyrelsen är att man bara sätter tillbaks ett befruktat ägg. Enligt barnmorskan tillhör jag fortfarande gruppen ung kvinna och det plus faktumet att jag lyckats att få barn tidigare gör att chanserna ser bra ut för oss att få barn igen. Jag själv vågar dock inte hoppas för mycket. Mitt liv har lärt mig att det sällan blir som jag planerar eller önskar.

Vi fick alla recept och jag ska börja med nedreglering dag 21 i min menstruationscykel. Det är en nässpray man tar i ca 2-3 veckor för att stänga av kvinnans egna hormonproduktion. Det var under nedregleringen som Vilda blev till, men sådan mirakeltur finns inte igen. Hon sade också att när det blev dags för att ta sprutor i magen på sig själv, så skulle jag komma dit för att få instruktioner. Förra gången tänkte jag mycket på dessa sprutor och hur jobbigt det skulle bli. Nu tänker jag att det är bara att göra och få det överstökat. Fast lite obehagligt kommer det nog att kännas ändå.

Efteråt kändes det som om vi hade gått in och beställt en resa eller något. Allt gick så fort och bra och lätt och vi diskuterade när, hur och kostnader... men sedan kom det över mig. Visst hade jag/vi spänt oss inför detta besök. Tänk om min livmoder eller annat inte hade sett bra ut? Vi är så vana vid drastiska händelser, vare sig de är negativa eller positiva.

Nu blir det att hämta ut alla mediciner som behövs på apoteket. Jag har för mig att en omgång ivf-mediciner skulle gå på ca 25 000 kr, så jag är tacksam för högkostnadsskyddet. 12 september ska jag själv dit för att ta blodprov på prolaktin och sköldkörtelhormonet. 22 september ska jag börja med nässprayen, så nu är det bara att vänta tills det är dags.

Jag är så tacksam över att livet gav mig Vendela och Vilda. Jag hoppas och önskar att få uppleva miraklet att vänta barn igen...

Mamma Elisabeth, 7 september 2006

<< Längtan >>